arminsamandi - för vem annars hade sagt sanningen?

Bara lyssna på mig så garanterar jag er att ni kommer att bli bättre personer.

När empatin att leva för varandra inte finns. Ovissheten i det nya Sverige.

Publicerad 2013-05-23 22:16:00 i Allmänt, SD, brandmän, förtryck, ghetto, husby, kravaller, orter, polis, politiker, stenade,

Jag sitter och lyssnar på "pallar inte mera" som är framförd av artisten Lani Mo. 
"Ta upp din sten och släng upp den mot dom för vi pallar inte mera.
Dom trackaserar oss och hotar oss med batong för vi pallar inte mera. 
Så alla ghettobarn stå upp emot dom säg du pallar inte mera, ge fan i att förtrycka mitt folk för dom pallar inte mera."

Ser ni hur uppenbart det är? Lyriken speglar precis det som händer just nu i nordvästra Stockholm och i andra orter runtom i regionen. Bilar har bränts upp vilt på öppen gata där en polisbil blivit inkluderad i listan på förstörda bilar. Angående bilarna fick jag reda på en intressant sak. Bilarna som är förstörda förstör givetvis ägarna i och med försäkringsfrågor och så vilket inte är så konstigt. Nu fick jag veta att de blir straffade för P-böter.
Ja, P-böter. Säg vad ni vill.
Videoklipp sprider sig på nätet där 6 maskerade ungdomar attackerar en ensam polis på bron över Norgegatan i centrala Husby efter att polismannen stoppat fler skadegörelse. De sparkar och slår honom liggandes och när han väl reser sig upp springer han därifrån. Ni får tycka vad ni vill. Jag tycker inte att det är okej att ge sig på någon liggandes, 1-mot-1 eller 6-mot-1.
Det sistnämnda är än värre. Speciellt en tjänsteman.
Direkt efter detta lägger artisten "24K" ut en bild på misshandeln på det sociala mediet Instagram med följande text:"Smakade på sin egen medicin." Människor replikerar på bilden och skriver F.T.P. (Fuck the Police). Säg vad ni vill.
 
Det som orsakade kravallerna i Husby är en 68-årig man som inte längre finns i livet. Förra måndagskvällen uppträder han störande och polisen ingriper i lägenheten. De tar sig in och hans springer fram med kniv. Polisen gör bedömningen att han uppträder hotfullt och skjuter honom med ett par skott, såpass illa så att han dör. Människor blir arga och gör uppror, grannar tycker inte att de borde dödat honom. Säg vad ni vill. Bedömer man det så, kan det räcka med ett skott. Men flera?
 
Hur som helst. Diskussionerna angående situationen fortsätter frekvent på nätet. Smygrasisterna kryper fram ur sina hål och manar på att det är fel på invandringen. Försvaret från invandrarna är att det är polisens fel. De som står på den neutrala sidan och får bevittna händelsen via medier skyller på politikerna. Vems fel är det egentligen? De med en lite mer rasistisk synvinkel påstår att de som är skyldiga har en mentalitet av att de har det tufft. Det var det löjligaste jag hört. Vi alla har det tufft i livet. Det finns aldrig medgång månader i sträck. Var dag stöter vi på olika hinder, men hur hanterar vi det? Det finns en man som en gång sade:"Problem är bara förklädda lösningar. Det viktigaste är hur du tar dig igenom det." 
 
Jag ser en synonym till vad som hände under våren-sommaren 2011 i Backa här i Göteborg. Där har vi samma situation i princip. Två killar väljer att sno ett 70-tal par  jeans från en butik, blir förföljda av polisen och blir påkörda. De fick ligga på sjukhus i några dagar och kom ut senare. Efter detta ville folket i Backa göra uppror mot polisen. Men är det verkligen polisens fel? Säg vad ni vill.
 
Jag ser ännu en synonym. Att ha USA som förebild. Gangsterlivet och tuffheten där borta är något månag söker sig till. Tack vare filmer, verkliga historier, media, förebilder har många människor där ute uppfattningen att man vill bete sig så. Deala droger, vapen och helt enkelt göra pengar. Vad ger det för signaler till de yngre? Många ser upp till detta och generationens arvtagande träder fram. 
 
Fan, hur mycket jag än funderar kan jag inte komma på vems fel detta kan vara.
Kan det vara arbetsförmedlingens fel. Sätt dessa människor i arbete, ge dom en utbildning av något slag. Vart är föräldrarna? Vad och vem kan bryta umgänget? Vad ser de fram emot när de vaknar på en morgon? Vilka är deras förebilder? Politikerna? Kan de inte ta sig ut i orterna och kolla vad i helvete som pågår?
Någonstans sitter väl SD och jublar, i deras promo om ett bättre val inför september 2014. Som om människor glömt järnrörs-incidenten och interna strider med toppar i partiet som begår brott. Vi skall aldrig glömma! Icke heller förlåta!

Sitter fortfarande och lyssnar på låten jag nämnde i början.
"Så det är klart att vi startar bränder." Hmm, tänker på stackars brandmän där ute som blir stenade för att de gör sitt arbete. Vilka hjältar som står emot. Skakar mitt huvud. Få ett stopp på detta.
Men det jag ser är hur Husby har samlats. Människor och nattvandrare är ute och går och säkrar området och har fått stopp på vissa aktioner. Följ gärna "Said Ali" på Facebook. Han är med i Lugna Gatans rörelse och tar kort/filmar dagligen i området. Människorna där umgås just nu och har en gemenskap vissa ställen kan drömma om. Där har vi förebilder, mina vänner. Se på hur de kämpar mot detta tillsammans. För en dag skall vi även motverka samma sak.
 
Hoppas att jag väckte lite tankar hos er.
 
Ciao.
Samandi
 

Förbjuden återkomst till en lugn fristad - i ett våldsamt land

Publicerad 2013-01-09 21:02:00 i , Allmänt, SD, barcelona, familj, fristad, iran, katalonien, korruption, revolution, släkt, sverige,

Visst är det tragiskt ändå. Att inte få bege sig till den mark där man föddes, bokstavligt där man föddes! Att inte få åka tillbaka till ett ställe som en gång var ens hem, ens fristad. En lugn fristad. För er som ej vet föddes jag 20 augusti 1987 på något 2½-stjärnigt sjukhus i den centrala delen av Esfahan, en av de större städerna i det centrala Iran.
Jag får inte åka tillbaka till mitt hemland. Regeringen anser att jag svek landet 1988 när mina föräldrar inte tyckte att Iran var hemmet för mig, att min framtid skulle utspela sig i det här långa landet. Iran var ett land som inte var likt de andra länderna innan åren 1978-1979. Det var ett semesterparadis. Hit färdades turister världen över för att upptäcka orientens exotiska kultur.
 
Tänker ibland på vad mina föräldrar måste ha gått igenom. Att få se de underbara land förstöras och bli någonting helt annat. Filmen "Argo" som nyligen slog igenom på biograferna runtomkring i världen är en Hollywood-film baserat på en sann historia när revolutionen bryter ut i Iran, och amerikanska ambassaden invaderades. Det sägs för övrigt att Mellanösterns (Irans) hat mot väst började i och med Irans revolution. Dåvarande medarbetare i USA's ambassad i Teheran flyr från folkets upplopp och hålls undangömda av kanadensiska kollegor. Därefter räddas de i sista sekund av en amerikansk journalist som hade världens största pungkulor av att ens begå en sådan sak. Snacka om hjälte.

Nåväl, jag ska väl inte sitta och prata en massa historia. Ni blir trötta då. Jag får som sagt inte åka tillbaka till det som en gång var mitt hemland. Jag får kanske aldrig mer göra det, vad vet jag. Då måste den islamiska republiken av Iran genomgå en Extreme Makeover precis som de fick erfara för mer än 30 år sedan. Jag får inte heller se min släkt igen. Jag har bara min egen familj här bara och de är i princip de enda jag har. Och dom är riktigt speciella människor som jag ibland velat skicka in i en taxibil så att de får fara iväg så långt som till Falklandsöarna vid den Argentinska kusten. (Få inga sjuka tankar om mig, jag vet att ni också velat göra samma sak. Fast Falklandsöarna var kanske att ta i.)

Ibland undrar jag om jag kan påverka läget i Iran. När demonstrationerna 2009 bröt ut fick jag verkligen hopp. Jag tänkte att folket äntligen vågade säga sitt, att de var trötta på det som pågått i flera år. Men nej, det blev ingenting med det. Regeringen tog lagen i egna händer och tryckte tillbaka folket. Och människor dog helt i onödan under oroligheterna. Undrar hur deras familjer har det, stackare..

Jag är inte negativ idag. Jag blir bara trött. För att jag vill dit, senast jag var där var 1998 för guds skull. Jag måste till Azadi Stadium Sport Complex, Irans hemmaarena för fotboll med plats för 120 000 åskådare. Jag måste till Kish Island (en ö där inga regler gäller, tydligen) där allting är fritt. Fast för mig är hemstaden Esfahan dit jag vill mest. Foolad-Shahr. Tänk att få återvända dit. Känner mig lite som Frodo och Sam i Sagan om Ringen, hur dom burkade prata om deras hemland Fylke. Förstår dom, fast då bär inte jag på en ring som kan förändra allt. Jag är fullkomligt maktlös. Istället sitter jag här i Sverige, och ser SD ha sin framfart att försöka visa ut mina medmänniskor till sina hemländer. Men tänk om hemländerna inte tar emot dom? Äh, jag gillar Sverige ändå. Tiden får säga sitt om Iran. Jag har mitt som jag ska utföra här så länge.

Men jag saknar Iran, och jag vill tillbaka till den lugna fristaden jag en gång befann mig i. I ett våldsamt land.

Yours truly
Samandi
#nettoplan

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela