Varför är vi människor så själviska?
Föreställ dig vara ett djur, en fågel, fri som de flesta skulle betrakta den. Fågeln är en hona, hon söker efter byten för att mata sina ungar. I ett litet fint näste i något träd någonstans i världen har hon ett par ungar som väntar på henne att få med sig födan hem. Dom är hungriga.
Vi har människor som dödar djur, samtidigt har vi förståelse för att de lider. Vi har människor som äter upp de djuren, själviskt tänkandes på sina egna tillfredsställanden, sina egna magar som ska fyllas, smaklökar som ska tillfredsställas. Vi är en självisk ras.
Jägarna yrar runt i naturen och letar efter deras egna byten. Fåglar som har ett pris på sina huvuden, fåglar som kommer att ge jägarna födan, och den största födan av alla - pengar.
Fågeln, på väg att jaga sitt byte blir istället bytet. Jägaren, på väg att jaga sitt byte blir istället..........vadå?
Är det inte så att vi människor klarar oss på ett eller ett annat sätt. I jägarens fall kan han själv bli ett byte, en jätte till gorilla kan klippa honom - om man säger så.
Men det är fortfarande på det ena eller det andra sättet att vi människor klarar oss. Vi har aktivister som dödar sig själva för de oskyldiga djurens rättigheter. Vi kommer lätt undan, tänker inte så mycket på det och rullar på.
Vi har människor som dödar djur, samtidigt har vi förståelse för att de lider. Vi har människor som äter upp de djuren, själviskt tänkandes på sina egna tillfredsställanden, sina egna magar som ska fyllas, smaklökar som ska tillfredsställas. Vi är en självisk ras.
Varför jag skrev om just djur var för att mitt favoritdjur nummer ett, Pascal Hawar Saeid firar sin 20-års dag idag. Grattis bror.
