arminsamandi - för vem annars hade sagt sanningen?

Du är 10 år gammal. Du gillar att spela innebandy, för på innebandyplanen har du makten att känna dig fri. Du tycker om att göra det du vill, för att coachen säger att du ska göra en sak men å andra sidan är det du som tar besluten. När du är 10 år finns det inte mycket som är avancerat. Gå ut och ha roligt helt enkelt. Njut av att spela innebandy, det gör dig glad!

Hur tog du dig dit då? Asså, du åkte med farsan.
Hur är han då? Va, blir han sur när du spelar dåligt?
Men det var ju inte bra. Men du sa ju att du kan vara dig själv när du är på planen.
Jasså, varför inte längre då? Vadå nej berätta nu, vad har hänt?
Förlåt, men vad sa du nu?

Kan ni tänka er att en 10-årig pojke har spelat Storvreta Cup "Världens största innebandycup" och ska enligt pappan ha spelat dåligt och som straff har den idioten till far LÄMNAT KVAR sonen vid hallen i bara matchkläder!!!
Pappan ska alltså ha tagit med sig sonens ytterkläder och åkt hem. Vi pratar alltså om en pojke född 2002!
Vad händer med världen?

Pojken ska ha stått kvar i tårar och bara väntat. Väntat på att någon kommer, men ingen kom alls. När en tränare för ett annat lag ska in i hallen frågar han pojken varför han gråter och varför han står i matchkläderna i kylan, pojken svarar att pappan har lämnat honom. Tränaren tar telefonen och får tag i pappan som fortfarande står fast vid sin sak, pojken har spelat dåligt - han ska stå kvar där. "Det är hans straff."

Oh boy, oh boy oh boy. Vad finns det för människor alltså. Hur ska pojken känna när han spelar innebandymatch igen? Kommer han ens gå kvar i sporten? Det är just den här mentaliteten som måste bort. Att resultat är viktigt för barn, det är inte viktigt. Inte förrän man kommer upp i en viss ålder. Nu pratar vi för fan om en pojke född 2002!!
Världen, snälla bli normal igen. Rensa bort sådana människor.